Den senaste veckan del 2 - Snart påsk
Nere på stan träffade vi även några andra föräldrar och barn som var där av samma anledning som oss, för att sätta fjädrar i stora björken på torget.
Sedan tog vi en liten sväng på stan, en ganska kort sväng då sambon inte riktigt gillar att tillbringa sina lediga dagar där ;-) Men vi hann även med lite lunch innan det var dags att ta bussen hem igen, sambon fick välja eftersom jag är lite trött på de ställen där jag brukar äta med Signe, så nu blev det Mongoliska, där jag aldrig hade varit tidigare. Det som sambon lite smart lockade mig med var att där ingår det även friterad banan och glass i buffén och det var ju lite svårt att motstå. :-)
William somnade i vagnen när vi var på bussen på väg hem, så när vi kom hem tog vi en promenad till dagis för att hämta lite kläder som blev kvar i fredags när mormor hämtade Filippa men som jag gärna ville ha hemma nu under påsklovet.
När vi kom hem så ägnade vi även en stund i sandlådan innan det blev dags att gå in, med klarblå himmel och strålande sol så måste man ju bara vara ute och njuta av vårvädret! Och ingen är ju gladare än Filippa över att få vara ute, för den tjejen får aldrig nog och är aldrig redo att gå in. :-)
Den senaste veckan del 1 - The Studio
I fredags kom mormor för att ta hand om barnen lite medans den lite trötta mamman skulle få sig en heldag i Stockholm i finfint vårväder. Det var Signes vän Natascha som hade fått ett erbjudande om att kunna ta med sig några vänner och bli sminkade, få lite lättare hårstyling och bli fotade på The Studio. Förutom mig och Signe så var även Nataschas lille Theo med och inne i Stockholm väntade även hennes mamma som också skulle följa med.
Trots lite oro från vissa håll om att det skulle bli väldigt stressigt att både hinna äta lunch och komma i tid så hade vi i slutändan även tid att sitta i solen och njuta lite en stund innan det var dags att gå in.
Efter lite väntan så blev vi sminkade av riktigt duktiga tjejer, tjejen som fixade med mig var nog däremot inte alltför intresserad av hårstyling, den kändes det mest som att hon stressade sig igenom för att få den gjord, men det färdiga resultatet blev ändå helt ok. Sedan var det dags för lite väntan igen innan vi skulle komma in till fotografen.
Vi blev uppdelade i två grupper direkt när vi kom, Signe och jag i den ena och Natascha, hennes mamma och Theo i den andra, så under fotograferingen hamnade vi i två olika studios. Vi skulle ha med oss 2-3 olika klädombyten för att få lite variation på bilderna, så efter lite byte av kläder så fick jag snällt ställa mig framför kameran.
Här kan det ju vara värt att tillägga att jag hatar kameror och de bilder som finns på mig verkligen inte är många!
Vår fotograf var riktigt härlig, så otroligt positiv och uppmuntrande, det var så pass så att det knappt slog mig att jag trots allt stod framför en kamera.
När vi var färdiga fick vi återigen vänta, vänta och vänta, men till sist fick vi komma in till tjejen som skulle visa oss bilderna, och det såg faktiskt helt ok ut, bättre än vad jag hade väntat mig när vi satt på tåget in till Stockholm. :-)
Vi kom tillbaka till Centralen i lagom tid för att hinna äta lite innan det var dags att åka, så det var tre mätta tjejer och en trött Theo som tog plats på tåget strax efter klockan 18.
Det var en riktigt trevlig dag, med bra sällskap, lite gott att äta och finfint väder! Och självklart en stor eloge till Theo som skötte sig exemplariskt, för det kan inte vara alltför roligt att vara en ettåring full av energi och få tillbringa nästan hela dagen i en barnvagn.
I måndags kom ambulansen
Jag gick in till honom och upptäckte att han andades riktigt dåligt, det kom konstiga ljud från honom och det lät som om att han knappt fick någon luft i sig. Jag skyndade ner till sambon som fortfarande var vaken, och den självklara tanken var såklart att det var astman som hade blivit värre. Han fick en puff med Airomiren med förhoppningen att det skulle släppa lite, men istället fick han en rejäl hostattack som lät värre än andningen.
Vi bestämde rätt snabbt att det nog var lika bra att ringa och be om råd, jag fick prata med en sköterska och försöka beskriva ljuden och hur han verkade må och sedan ville hon lyssna på honom genom telefonen. Eftersom hon tyckte att han lät väldigt ansträngd i andningen ansåg hon att det bästa nog var att skicka en ambulans, nu blev plötsligt den här mamman väldigt orolig!
Men innan ambulansen hann komma så hade det lugnat sig lite, även om han fortfarande lät långt ifrån bra! Så för att göra det så smidigt och säkert som möjligt så fick jag och William ta bilen in till barnakuten, vi skulle lätt kunna ta oss hem sedan och han satt säkert fastspänd i en stol, men utifall det skulle bli värre med honom igen så åkte de efter oss så vi bara behövde stanna om jag ville ha hjälp.
När vi kom in så visade det sig att det nog inte alls handlade om astman, den lille sonen hade nu hittat ett nytt sätt att göra oss föräldrar nervösa, han hade fått en ordentlig släng av krupp! William fick inhalera ett par gånger, och eftersom det blev bättre så var det sedan ok att åka hem om jag kände mig lugn med det. Då det lockade mer att åka hem än att bli inlagda mitt i natten så gick vi till bilen, nu visste vi ju åtminstone vad det beror på om det händer igen, och vad vi ska göra åt det, men tanken på krupp fanns inte ens när vi var hemma då det hittills bara har varit problem med astman.
Men jag kan väl tycka att det borde vara nog nu, nu ska han väl ändå inte behöva få ytterligare problem än vad han redan har, det skulle vara så bra om han bara kunde få vara lite frisk nu!
Och för att även få skriva något lite positivt, vilket otroligt underbart väder!! Och som jag har förstått så ska vi verkligen se fram emot vädret under påskveckan, +19 grader var det väl? :-D
