Ödet?

Ibland undrar man om det verkligen är slumpen som avgör eller om det är ödet som ser till att saker blir som det blir.

För att göra historien kort..

Jag blev sjuk i lördags, något som snabbt smittade både sambo och dotter, och snart även sonen. Barnen börjar plötsligt gnälla mer än vad de borde göra vilket gjorde att vi började misstänka öroninflammation. Jag ringer, eftersom klockan var rätt mycket så fick vi en jourtid 20.40. Dags för läkarbesök, jag måste alltså lämna mina myskläder och åtminstone välja något som är liiite anständigare och självklart, strumpor. Som så många andra så är jag till och från rätt duktig på att tvätta, men helt värdelös på att stoppa in det rena i garderoben. Sagt och gjort, upp och letade strumpor i den överfulla IKEA-påsen i sovrummet. Och här vill jag tillägga att jag tydligen skulle vara grym på att hitta en nål i en höstack, för vad hittar jag mitt i den enorma tvätthögen?

AHA, MIN RING!!

Som det gick att läsa i ett tidigare inlägg så hade jag ju slarvat bort min förlovningsring och hade ingen som helst aning om var den fanns, var dock helt säker på att jag hade tappat den ute och att jag aldrig skulle hitta den igen.

Tack ödet! Men du hade gärna fått välja ett lättare sätt för mig att hitta ringen än att göra mig sjuk, sambon ännu sjukare, sonen hög feber och inflammation i ena örat och dotter i båda! Men återigen, tack för ringen! Nu ska den placeras på en kedja runt halsen tills jag kommer ner på stan och kan förminska den!

Kommentarer
Postat av: MIA

Ja du, man kan ju tycka att du kunde få hitta ringen utan sjuka familjemedlemar! Men skönt att ringen har kommit tillrätta! Nu ska du snart se att familjen blir piggare (iallafall kidsen då dom äter pc).

Sköt om er nu och ha en så skön & fridfull jul!

Hälsa hela familjen från oss på nr 10

Krya på er!

2008-12-24 @ 11:33:14
URL: http://minis-blogg.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0